När polisens avspärrningar sätts upp åker mobilkameran fram.
På bara några sekunder fylls redaktionernas mejlkorgar med läsarbilder från brottsplatsen.
Men vem står egentligen bakom linsen?
Telefonen ringer.
Det brinner i östra Malmö.
Stora rökmoln sprider sig över staden under den tidiga kvällen.
Det innebär breaking-läge på de svenska tidningsredaktionerna.
Har du sett något?
Har du bilder?
Tipsa oss!
Bilder från balkonger, köksfönster och hundpromenader rasslar in – långt innan redaktionernas fotografer ens hunnit sätta sig i bilen.
Nöjer sig med en mobilbild
I bilen på väg till skjutningarna, bränderna eller bilkrockarna sitter frilansjournalisten Mikael ”Micke” Nilsson. Han har sålt bild- och videomaterial till flera olika redaktioner i Skåne sedan början av 2000-talet.
Allt färre journalister lämnar skrivbordet på redaktionen. Det märker Mikael när han väl är ute på uppdrag. Han upplever att ribban är oerhört hög för att redaktioner överhuvudtaget ska skicka ut en reporter.
– Det är inte bra. Journalistiken måste utgå från förstahandsinformation och den får du på plats, inte genom en filtrerad kanal från polisens presstjänst eller läsarbilder, säger Mikael Nilsson.
Det ligger i journalistens natur att det ska gå undan i nyhetsflödet. Då ska man sitta lugnt i båten, tycker Mikael Nilsson.
– Det finns ett intresse från alla redaktioner att vara snabbast. Jag tycker att man ska vänta med att vara så snabb. Det måste vara konkret information som förmedlas. När det går snabbt kan en bild se väldigt dramatisk ut innan man fått bättre uppfattning vad som hänt på plats, säger han.
För honom är den trogna relationen mellan den professionella fotografen och redaktionen ett skäl till att välja bort läsarbilderna.
– Man vet var bilden kommer ifrån. Och det finns inte något egenintresse att publicera den bilden eftersom den är tagen av en professionell mediaarbetare. Och inte av ett barn, en berusad eller kriminell person som kan ha ett intresse att skicka in bilden.
Mikael Nilsson fortsätter:
– Man ska vara väldigt försiktig med läsarbilder för man vet inte vem källan är.
Men gör redaktionerna en bakgrundskoll? I ett breaking-läge där sekunder räknas?
Det ska vi snart få reda på.
Tar hjälp av Malmöborna
På Sydsvenskans redaktion ovanför Triangelns köpcentrum är läsarbilderna en viktig del av deras bildjournalistik. Det blev tydligt när byggvaruhuset brann i Malmö. De första publiceringarna innehöll bara läsarbilder – av den enkla anledningen att de är överlägset snabbast.
– Vi vill gärna ha Malmöbornas hjälp att göra bra journalistik kring Malmö, säger Sydsvenskans webbchef Katarina Monikander.
En bakgrundskontroll av personen bakom läsarbilderna görs enbart om reportrarna misstänker att personen själv är inblandad i brottet.
– Jag tror aldrig vi har köpt en bild av en kriminell. Misstänker vi någonting så publicerar vi absolut inte.
Hur kan ni garantera att personen inte är inblandad i brottet?
– Vi gör ju ett journalistiskt arbete kring alla tips och kollar var det kommer ifrån.
Hinner man det i tidspressen?
– Absolut, det måste vi göra. Vi avstår hellre en bild. Det är klart att det kanske har skett någon gång men det vet jag inte.
Den bästa kontrollmetoden av en läsarbild görs inte bakom en skärm på nyhetsredaktion utan ute i verkligheten, menar Katarina Monikander. Så bedrivs god journalistik.
– Vi skickar ut egna så fort vi är osäkra. Det är det bästa sättet att veta om något verkligen har hänt är att vara på plats själva. Sedan är ju läsarnas engagemang jätteviktigt för oss ändå. Men vi måste ändå vara försiktiga.
Hon fortsätter:
– Det kanske blir ännu viktigare i framtiden där det finns mycket som florerar runt som är falskt. Då kan trovärdigheten ännu mer handla om att vi är där, säger Katarina Monikander.
Katarina Monikander berättar om en läsarbild som Sydsvenskan fick in där en man hävdade att han sett en björn i Ängelholms kommun. Kollegorna på Sydsvenskan blev misstänksamma och bildsökte bilden. Sedan visade den sig att den var tagen i USA.
Kriminella kan ta bra bilder
Precis som Sydsvenskan har lokaltidningen Ystads Allehanda ingen rutin på att göra en djupare bakgrundskoll på läsarbilderna utan misstanke om brott.
– Om en läsare mejlar in en bild så sätter jag mig inte och kollar straffregistret på personen, det gör jag inte. Men man tar ju inte en vittnesbeskrivning, utan man får ju kolla upp med polis så att uppgifterna stämmer, säger chefredaktör och ansvariga utgivaren Lars Mohlin.
Han fortsätter:
– Det blir jobbigt om man ska gå och kolla straffregistret på alla människor man möter i tillvaron. Kriminella och sommarvikarier brukar vi kolla upp.
Handel och vandel från fotografens sida är inte heller något som Lars Mohlin har synpunkter på som ansvarig utgivare.
– Bilden kan vara bra ändå, kriminella personer kan också ta bra bilder. Det betyder inte att man inte ska publicera den för det har ju inte med saken att göra om fotografen är brottsbelastad eller ej. Sedan kanske det blir ett etiskt dilemma om det skulle vara att han var inblandad i just den här händelsen, då kan det bli problematiskt.
Från sina 23 år på Kvällsposten minns Mohlin ett telefonsamtal från en person som tipsade om att en gruppvåldtäkt skett i Malmö.
– Så småningom förstod man att personen var inblandad i det här och ville tjäna pengar. Då var vi inte intresserade. Det är upp till varje journalists moral. Någonstans får man ha lite moraliska skrupel.
”Hänt att folk försökt lura oss”
Vi betalar bara till den som är först med tipset eller till den som har ny information om en nyhet.
Informationen hittar du på Aftonbladets hemsida. Standardsumman för en läsarbild är 500 kronor och 1100 kronor för en professionellt tagen blåljusbild, berättar bildchefen Mats Strand.
När Aftonbladet väljer att publicera en läsarbild ringer de upp personen och ber om uppgifter som personnummer, adress, kontonummer och ställer frågan ”Är det du som har tagit bilden?”.
– Kontakten är ett sätt att garantera att man pratar med fotografen för att de ska få utbetalningen. Även om vi inte gör någon djupare efterforskning så vet vi vem personen är och kan kontakta den, säger Mats Strand.
Kollar ni straffregistret?
– Nej, inte i vardagsfall. Om jag får in bild på en brand eller polisinsats från en läsare då tar jag bara uppgifterna för att kunna göra en utbetalning och kontrollera att det är personen som tagit bilden. Vem personen är i övrigt är inget vi kontrollerar, säger Mats Strand.
Och varför gör ni inte det?
– Ser inte ett behov av det. Det gör vi inte heller på blåljusfotografer.
Hur vet du att de talar sanning?
– Man kan aldrig gardera sig mot folk som försöker lura en. Det har ju hänt att folk försökt lura oss på grejer som inte varit sanna eller från en helt annan situation eller tidpunkt. Misstänker vi att det kan vara någonting konstigt, då gör man omvänd bildsök, tittar på information i bilden om vilken tid den är tagen och geopunkter.
Under Husbykravallerna 2013 tog Aftonbladet beslutet att aktivt inte använda sig av läsarbilder. Detta på grund av att de såg en risk i att de inblandade skulle skicka in bilder på sina egna brott.
– Det kom in så pass många bilder. Det var så mycket som hände där ute, det brändes bilar och stenkastning och det var oroligt. Om det kom in en bild på brinnande bilar fanns risken att det skulle kunna vara någon som själv tänt på de för att sprida sitt budskap så att säga.
Mats fortsätter:
– Det är väldigt konstigt om man är inblandad i ett brott och sen får man ersättning även om den inte är stor från Aftonbladet. Det är inget som vi vill utsättas för.
Den dolda agendan
En fejkad björn, en kriminell inringare eller upplopp för att sprida sitt budskap.
Trots redaktionernas övertygelse om att en djupare efterforskning inte behövs utan en misstanke finns risker med att publicera läsarbilder från brottsplatser.
Och hur oberoende blir journalistiken när redaktionerna blir beroende av någon annans ögon? Å ena sidan hjälper det redaktionerna att bedriva journalistik i realtid, men å andra sidan kan det innebära att någon annan styr narrativet.
För bakom varje bild kan det finnas en dold agenda – oavsett om syftet är att vilseleda, provocera eller underhålla.
– Att bilden är tagen på ett oberoende sätt kan bara professionella fotografer och journalister garantera, säger frilansjournalisten Mikael Nilsson.
Snart ringer hans telefon.
Försten dit.